Birgit Herngård

Birgit Herngård kom till Umeå 1948 med uppdrag att starta ett skolköksseminarium. Hon gjorde detta med stor framgång och kom att arbeta som rektor för Umeås skolköksseminarium, senare institutionen för hushålls-, textil- och barnavårdsutbildning, HTB, fram till pensioneringen varefter hon förblev umebo fram till sin död 2003.

Birgit föddes 1910 i Härnösand. Hennes far, Erik Eriksson, kom från Jämtland men flyttade till Härnösand där han utbildade sig till lärare och blev i sinom tid överlärare. Hans intresse för biblioteksverksamhet ledde till att han la grunden till Härnösands stadsbibliotek. Han var även organist och kyrkomusiker. Fadern tog namnet Herngård inspirerat av stadsnamnet Härnösand. När Erik var vid Söderköpings brunn i Östergötland för att rekreera sig träffade han Anna Kullman från Tåby utanför Söderköping. De båda gifte sig och fick tre barn, Karl-Erik född 1909, militär och jurist, kansliråd på UD, död 1999, Birgit född 1910 död i Umeå 2003 samt Anna-Maria född 1912, arbetade på kommerskollegium, hade haft tbc under 1930-och 40-talen och vistades då mycket på Österåsens sanatorium. Hon förblev ogift och dog 1969. 

Utbildning

Birgit gick fyra eller fem år i folkskolan varefter hon fortsatte sin skolgång i den sjuåriga flickskolan i Härnösand. Skolan låg vid parken öster om domkyrkan. Efter avslutad skolgång arbetade hon under ett års tid som barnflicka i Frankrike. Åter i Sverige flyttade Birgit till Stockholm där hon kring 1930 började på den tvååriga utbildningen vid Statens skolköksseminarium. Skolkökslärarinneseminariet hade startat 1893 på Grev Turegatan i samma kvarter som Högre lärarinneseminariet. Från 1906 och under lång tid fanns verksamheten på Riddargatan i Stockholm. Därefter skedde omorganisering och ett antal flyttningar. 1923 hamnade till exempel delar av verksamheten till KF:s lokaler vid Katarinavägen.

Efter avslutad utbildning flyttade Birgit till Fredrika i Västerbotten. Det var längtan efter skidåkning och vinter som tog henne dit.
I skolan där Birgit arbetade fick hon en vän i den jämnåriga lärarinnan, sedermera konstnären, Bertha Hansson.
Efter ett år återvände hon till Stockholm som lärare på Statens skolköksseminarium Birgit undervisade där i cirka femton år fram till 1948 då hon flyttade till Umeå för att starta ett skolköksseminarium.

Vilka övervägande som Birgit gjorde när hon accepterade den socialdemokratiske politikern och umebon Gösta Skoglunds invit att komma till Umeå vet vi inte, men längtan norrut och efter vinter och skidåkning kanske bidrog. Det berättas att när Birgit vid sitt första besök i Umeå maj 1948 skulle introduceras för landstinget, som var den tilltänkta huvudmannen för det planerade seminariet, vid en lunch på Sävargården presenterade Gösta Skoglund henne som den blivande föreståndaren trots att hon ännu inte tackat ja till uppdraget. Även om Birgit då blev konsternerad fick Skoglund rätt. Birgit blev föreståndare och seminariet öppnade hösten 1948 med sin 2-åriga skolkökslärarinneutbildning och 16 elever.      

Skolköksseminariet i Umeå fick sina lokaler provisoriskt inrymda i dåtida folkskoleseminariets källare. Under tiden fram till förstatligandet 1961 växte elevantalet på skolkökslärarinnekursen från inledande intag med 16 elever till 48 elever. 1953 byter utbildningen namn till seminariet för huslig utbildning eftersom en handarbetslärarinneutbildning skulle infogas i seminariet och namnet måste täcka även den utbildningen och 1954 startade textilutbildningen.

Året därpå invigdes de nya lokalerna och fram till 1961 var landstinget huvudman då verksamheten förstatligades. 1965 startade så barnavårdslärarutbildningen och när högskolereformen genomfördes 1977 hamnade institutionen under universitetet och fick namnet  institutionen för hushålls-, textil- och barnavårdsutbildning, HTB. Fram till 1996 fanns verksamheten kvar i sina vackra lokaler men 1996 när det nya lärarhuset på universitetsområdet invigdes och verksamheten flyttades dit tog Folkuniversitetet över HTB:s lokaler.

Landstinget ansvarade som sagt initialt för utbildningen och tog även på sig att skaffa bättre lokaler. Staten donerade en del av  folkskoleseminariets stora gård till tomt, landstinget anslog en miljon kronor och seminariets styrelse och framförallt Gösta Skoglund samlade in 700 000 kronor från företag och enskilda både i och utanför länet. En del av inredningen och den konstnärliga utsmyckningen kom också från enskilda givare. Och det var Birgit Herngårds smak och kunnighet som var vägledande för arbetet. Seminariet ses rent av som en förebild för en dylik institution. Det var arkitekten Nils Tesch som ritade huset och Carl Malmsten som inredde det. Trädgårdsarkitekt Walter Bauer stod för gestaltningen av utemiljön. Den 12 maj 1955 invigdes seminariet med pompa och ståt, statsminister Erlander höll tal, Sibylla, hertiginna av Västerbotten förgyllde tillställningen. Sara Lidman bidrag med dikten Sång till brödet.

Rektor

Birgit Herngård var en uppskattad rektor och en god pedagog. Hon hade en stark känsla och förståelse för yngre generationer. Det framgår också av nekrologen, skriven av kollegan och skolkökslärarutbildaren Birgitta Bäckegård Lomakka att Birgit gav sina medarbetare ett stort förtroende och frihet under ansvar. Hon var samtidigt en person med hög integritet.
Jag citerar ur Lomakkas nekrolog: ”Birgit var långt före sin tid på så många områden. Hon tänkte och rörde sig ungt. ’Det är viktigt att röra på sej’, sa hon och tog långa trappor i några få skutt och använde sällan hissen. Birgit var alldeles klar över arbetsmiljöns betydelse för trivsel och hälsa. Hon månade om såväl studerande som personal. Den medmänskliga miljön vid seminariet var påtaglig och inspirerade till samarbete.”

Birgit såg till att rekrytera de bästa tänkbara medarbetarna. När till exempel den textila utbildningen startade 1954 förhörde sig Birgit vid olika textila utbildningar om lämpliga lärare. Redan 1955 rekryterade hon Margit Westin, som var utbildad på Konstfack. 1959 kom Carla Pålsson och Maja Jacobsson till utbildningen. Carla hade gått på Eneroths textila utbildning på Biblioteksgatan i Stockholm och Maja, ansvarig för klädsömnaden, gick på Fredrika Bremerförbundets skola för högre kvinnlig utbildning också belägen på Biblioteksgatan i Stockholm. Gösta Skoglunds syster Ingrid Öhman blev vävlärare.

Tiden i Umeå

Birgit Herngård lämnade mor och syster efter sig när hon flyttade till Umeå. Modern hade flyttat till en tvårumslägenhet i Johanneshov när hon blev änka och där hade Birgit delat bostad med modern fram till dess hon flyttade till Umeå. Lillasyster Anna-Maria hade friskförklarats från sin tbc 1947 då hon flyttade hem till sin modern och övertog Birgits ansvar i hemmet.

Birgit kände fortsatt ett stort ansvar för de båda och besökte dem regelbundet i Johanneshov. I Umeå bosatte hon sig på Hagagatan för att senare flytta till Gustav garvares gata innan hon etablerade sig i en etagelägenhet i Bågenhuset. I den gästbok som finns bevarad finns spår efter hennes umgänge. Förutom elever, vänner och familj, där brorsdottern Mariann och hennes man och barn förekommer ofta, ser vi att arkitekten Nils Tesch och Carl Malmsten besökte henne. Med Gösta Skoglunds familj umgicks hon ofta av gästboken att döma. Birgit var dock inte en utpräglad sällskapsmänniska. Hon tyckte om att dra sig tillbaka för att kunna ägna sig åt att läsa – Sara Lidman och Torgny Lindgren hörde till favoriterna men hon läste också deckare likväl som klassiker. Birgit var även en duktig tecknare. Hennes förmåga därvidlag liksom hennes estetiska kompetens kanske kom från farmor som var en skicklig väverska. Birgit tyckte också om att vara ute i naturen, ja hon var rent av sportig, En av hennes promenadvänner var textilläraren Carla Pålsson, blyg och tillbakadragen, som Birgit värnade om.

Birgit bodde kvar i Bågenhuset fram till dess hon flyttade till äldreboendet Hagaborg i slutet av 1990-taletdär hon bodde fram till sin död 2003.  Fadern hade dött redan 1943, medan systern och mamman dog efter det att Birgit flyttat till Umeå, systern 1969 och mamman 1973. Den ett år äldre brodern, som var gift och hade två barn, fanns kvar fram till 1999 då han gick bort. Då hade Birgits demens redan försvagat henne. Av familjen var det särskilt brorsdottern Mariann, född 1940, som hade kontakt med faster Birgit. Första besöket i Umeå var redan 1953 och därefter fortsatte deras vänskap. När Mariann blev vuxen och fick familj stod ett rum i huset i Djursholm till Birgits förfogande. När Birgit blev gammal och svårt att klara sig var Mariann olyckligtvis drabbad av egna sorger som innebar att hon inte förmådde ta sig an Birgits flytt från lägenheten i Bågenhuset. Under den perioden var Birgit hänvisad till den vänkrets som fanns i Umeå och som villigt slöt upp vid hennes sida. 

Birgit levde ogift hela sitt liv, dog vid 93 års ålder, begravdes i Umeå där hon kan ihågkommas i Norra kyrkogårdens minneslund.

Referenser

Svenska skolkökslärarinnornas Förening 1906-1956 (Norstedt & Söner, Stockholm 1956)
I vardagens tjänst
. En bok om HTB tillägnad Birgit Herngård (Umeå universitet 1990)
Nekrolog av Birgitta Bäckegård Lomakka, DN 20 september 2003
Bertil Herngårds hemsida om släkten
Birgit Herngårds gästbok, privat ägo

Intervjuer:
Marianne Sjönander 24 maj 2016 i Nockeby
Maja Jacobsson 3 maj 2016 i Umeå        


Kerstin Thörn har författat ovanstående text i maj 2016.
Texten är tillkommen som ett bidrag till Umeå kvinnokarta,
ett projekt som drivs av fyra kvinnor varav två är historiker.
                                                //Bertil Herngård

Tillbaka...